Livet är kort men konsten lång.

Har nyss vart på ännu en fruktansvärd "föreställning" på Malmös "stolta" stadsteater. Rampfeber var det. Fy satan vad sur jag är, fars är inte ok. Inte ens nästan. Vad är det för jävla Stefan-och-Krister-fasoner? Håll er till Nöjesteatern.
Det här är nog första gången jag gått i pausen, jag har varit sugen på att göra så fler gånger men jag tycker att det är lite respektlöst mot folk som jobbat för det även om det suger. Men idag förlorade jag den gnutta respekt jag hade för den här jävla TV-4-teatern. Det tog en minut att begripa att det här var i särklass det värsta jag varit med om. Plumpa skämt med anspelning på sex i dålig timing. Droppen var när gästskådespelaren tappade byxorna. Till och med Robert Gustafsson driver med folk som ska "vara roliga" genom att tappa byxorna på scenen.
Tom Ahlsells blonda peruk och löjliga skjorta slår nog ta mig fan hans propellermössa i "Flugornas Herre". Det värsta är att folk tyckte att det var kul(!). Och att pjäshelvetet förmodligen kommer att sälja hyfsat när den egentligen borde arkebuseras och spikas upp på torget som ett varnande exempel.

Måste dock säga att Hanssons scenografi var bra, den gjorde sitt jobb på scen bättre än någon av skådespelarna.

Och snälla Mattias Linderoth, flytta till Stockholm och gör bra teater. Du förtjänar så mycket bättre.

När jag ändå är inne på ämnet undrar jag varför Malmö Stadsteater inte kan göra en mindre produktion som man kan turnera runt på skolor med? I synnerhet i områden där folk inte går på teater så ofta, exempelvis Rosengård. Man kan liksom inte skapa en "salong" med garderober där tanterna kan hänga in sina jävla pälsar och rödvin i pausen och sedan gnälla över den homogena publiken. Det skapar en bild av att teater inte är för alla, bara för de som är "lite bättre", på klassiskt elitistmanér.
Kultur är till för alla och om inte folk kommer till kulturen får kulturen komma till folket, det låter kanske som en uttjatad klyscha men när man ser attityden folk i finkulturkretsar har märker man jävligt tydligt att kultur inte är för alla.