Ja, vad hände med den arga generationen som växte fram ur en negligerad arbetarklass? Vad hände med de frustrerade människor som gick på socialbidrag, samlades i en park, drack öl och hittade en gemenskap sprungen ur ett kollektivt hat mot staten?
Idag vekar det som att många kommer från småborgerliga, rika familjer. Supa och vara förbannad i parken har bytts ut mot mysiga middagar med rödvin och sällskapsspel. På med skinnpajen och kängorna har bytts ut mot timmar framför spegeln för att håret inte blir exakt som man vill.
Paradigmskiftet är ett faktum.
Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Punken har aldrig varit arbetarklass. Förutom några kassa OI-band har det alltid vart medelklassungar och konststudenter som startat punkband.
SvaraRaderaFör övrigt schysst att Abyssen håller så högt tempo. Med så här många inlägg kan man ta att en del blir en aning gaggiga.
Som den gamla punk-unge jag är (från 1979) kan jag avslöja att de flesta punkjävlarna då, kom fr extremt jobbiga, fattiga förhållanden (för att vara i Sverige). Hälften har dött och den andra hälften har överlevt, skaffat sig jobb och blivit gamla *S*
SvaraRaderaJag var en av de få som kom fr en rätt ok familjesituation.
/Ancha
Hallå, passa er. Snart sitter ni själva där med villa, amorteringar och två barn som ni ska fostra till smarta demokratiska medborgare. Och det är inte en helt fel fostran och skadar inte tankarna nämnvärt :)Hoppar ni över det stadiet kan ni ju se fram emot en charmig framtid som gråa bittra f.d. upproriska tonårspensionärer. Mums. ;)
SvaraRadera